Det här känns inte som the place to be

Har börjat lyssna på massa ny musik som jag inte har tänkt på tidigare som Markus Krunegård, Andreas Grega, Jonathan Johansson och nu sist har The Smiths blivit en frälsning. Jag har väl lyssnat på ungefär 2 låtar som man kan sjunga till men ändå. En del musik kan ha ett bra sound men sen kan texten suga så det är därför jag tycker att man måste lära sig att tycka om många artister. Man ska kunna relatera till texten. Frågan jag nu ställer mig själv, hur faen har jag kunnat lyssna på fjortis låtar? When in my life have I been a fjortis?
I väntan på världens undergång ska jag leta reda på mer underbar musik och antagligen borde fjortis musiken finnas där när jag har identiteskris och vill vara 15 igen.





"I never never want to go home
Because I haven't got one anymore


Take me out tonight
Because I want to see people
And I want to see life
Driving in your car
Oh please don't drop me home
Because it's not my home, it's their home
And I'm welcome no more"


/V

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0